Rebecka

Igår var den värsta dagen på länge. Psycho-chefen uttalade sig om att han inte tyckte att jag "passade för det jobbet, jag trodde att du kunde allt redan från början". Men alltså va?! Hur ska man kunna allt redan från början?! Det är verkligen en omöjlighet! Herre gud alltså. Mitt i konversationen började han klaga på att han tyckte att jag hade "fel skor på mig". Men vaddå, sparkar du mig för att du inte gillar mina skor?!  Jag kände hur det kokade inom mig. Jäkla idiot. Om han ville testa mig först så kunde han ju sagt det. Då behövde han inte beställa kläder till mig eller be mig skriva på ett arbetsgivarintyg redan första dagen! Förstår inte hur en sådan människa som inte vet eller kan argumentera bättre kan få en chefsposition. Vilken stackare.

Förutom det blir jag så ledsen och besviken på mig själv för att jag låter min "olycka" gå ut över andra. Det är verkligen inte min mening. Känner mig bara lite ostabil för tillfället. Jag säger för mycket. Förlåt. Igen. Och tack för allt. Ska skärpa mig nu, lovar. Dags att blicka framåt och ta nya tag.
Jag ska börja nu.

Over and out



Linkin Park - Papercut

Why does it feel like night today?
Something in here's not right today
Why am I so uptight today?
Paranoia's all I got left
I don't know what stressed me first
Or how the pressure was fed
But I know just what it feels like
To have a voice in the back of my head

It's like a face that I hold inside
A face that awakes when I close my eyes
A face watches every time I lie
A face that laughs every time I fall
So I know that when it's time to sink or swim
That the face inside is here in me, right underneath my skin