Konstigt...
Är det inte lite märkligt, hur man ibland bara känner sig ivägen? Som att vad man än gör, så blir det någonstans fel. Att man aldrig kan göra alla glada och nöjda, fast det är det enda man vill.
För att citera en låttext-rad: "What ever I do, I do you wrong".
Nej, tack och hej för idag.
Det är just det alla människor måste lära sig! Prata med varandra!
Eftersom alla männiksor är olika och har olika uppfattningar om saker o ting, så kan man lätt misförstå varandra. Det finns absolut inget orättvist i det, utan det handlar bara om vad det är för människor som missupfattar en, och varför. Oftast ligger problemet i att man inte kan få fram det man egentligen vill säga. (Ex. som mig. att jag alltid skrikit för att få människor att lyssna, men då väljer folk att stänga öronen istället.)
Man får diskutera, och mötas på vägen.
Och en sak som är viktig att veta, är att en människa är aldrig arg. Utan det är alltid andra känslor som ligger bakom.Ex, ledsen, besviken, eller rädd. Det arga beteendet är bara för att skydda sig från det man egentligen känner.
Jag har själv lärt mig genom allt som jag gått igenom, att det kvittar hur än man vrider o vänder, försöker och kämpar för att få andra människor att bli glada/lyckliga. Ingen blir någonsin nöjd, hur mycket man än ger. Det som istället händer är att man får en väldigt låg självkänsla av att hela tiden försöka vara en perfekt människa.
Om människor inte tycker man är tillräcklig, är det dem som har problem, INTE du.
Ditt liv och din vilja är det som är viktigats i hela världen, glöm inte bort det.
Prata gärna med mig om det är något!