Rebecka

Ibland blir jag så fruktansvärt trött på mig själv. Ibland känns det som om jag bara vill krypa ur mitt eget skinn och försvinna. Ibland har jag en så otrolig förmåga att säga fel saker vid fel tillfälle. Eller att inte säga något alls...
Ibland blir jag förvånad och otroligt besviken på mig själv över hur konstiga beslut jag kan ta. Särskilt de besluten som gör att jag själv mår dåligt efteråt. Och i vissa fall, kanske till och med andra.. Varför gör jag då detta? Varför lyssnar jag inte alltid till den inre rösten som säger vad jag egentligen känner och vill? Jag vet ju vad jag vill. Men varför är jag då så satans velig emellanåt?!?!? Det kan handla om små beslut, det kan handla om större beslut. Vad är det då jag är rädd för?? Det värsta är att jag inte kan komma på det. Jag tycker och känner att jag har växt mycket inuti de senaste åren. Men sen är det precis som om jag låter det där gamla jag:et falla tillbaka, tränga sig igenom då och då. Och jag vill verkligen inte det! 

Suck. Jag ber om ursäkt. Förlåt. Det är inte min mening.