Party med syrran?

Baby åkte tidigt i morse. Jag vände mig om och upptäckte att han glömt sin mobil på nattduksbordet. I slowmotion fart rusade jag upp, tog mobilen och sprang ner för trapporna, i bara pyamasen.. Ut på gården och på vägen, men nej, det var försent. Mög ;)

Var nyss och tittade på Alex och Jockes nya lägenhet, skit fin och stor!
Ska träffa syrran ikväll. Vi som trodde att vi var bjudna på fest i turning torso! Skit också. Jäkla idiot.
Men det kunde man ju i och för sig väntat sig. Så korkad man kan vara!

Funderade tidigare över sånna här, som jag vill kalla dem, "teater-folk". Alltså inte nödvändigtvis folk som just spelar teater (även om de i många fall gör det), men alltså sådana folk som hela tiden verkar spelar en roll. Jag har förstått att det verkligen finns människor som är så i sig själva. Stötte på en sådan person häromdagen. Vad de än berättar eller pratar om så viftar de vilt med armarna och skestikulerar (eller hur det nu stavas) med hela kroppen. De kan knappt sitta stilla en sekund när de pratar, eller när någon annan pratar till dem. Allting är såååå stort och sååååå otroligt och sååååå himla magiskt. Alltihopa blir som en slags teater. Man kommer liksom nästan på sig själv att man sitter och tittar förundrat. Men alltså, om my freakin god! Det blir bara för mycket ibland. Visst, de kan vara hur trevliga och snälla som helst, jag dömmer ingen. Men efter ett tag måste man ju känna att man vill att showen ska ta slut. Eller? Kommer den någonsin göra det, ever??
Haha, jag vet då inte.

Nu ska jag städa lite.

Byebye!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0