Rebecka

...har jag känt mig väldigt lustig. Först kände jag att det skulle bli en skön slappe-söndag, med godis och film helt för mig själv. Men sen kände jag mig bitter när jag var tvungen att säga hejdå till Peter för han ska vara borta på jobb i en vecka. Det kändes inte alls roligt och med ens kände jag mig väldigt ensam. Jag beslöt mig för att jag skulle städa när jag kom hem. Började dra fram städgrejorna men kände mig plötsligt oerhört omotiverad. Jag hade en sån dum tanke i huvudet hela tiden att "det kvittar hur mycket jag hinner städa idag, jag kommer i vilket fall inte hinna klart med allt". Varför förstår jag egentligen inte, det är inte direkt så att vi bor i ett stort palats med 100 rum som ska städas! Det hade varit en annan sak. Men jag kunde helt enkelt inte släppa den jäkla tanken och jag gick och tittade på klockan hela tiden. Tanken i huvudet var då "jag ska upp kl 5 imorgon bitti, jag måste lägga mig kl 21 ikväll om jag ska få sova 8 timmar". Vilket får mig att känna mig stressad i skrivande stund också eftersom kl nu är 20.30. Men alltså, jag lägger mig nästan aldrig kl 21 ändå! Även om jag vet att jag verkligen borde för att inte vara helt död på morgonen. Aja iallafall, efter städandet satte jag mig med lite godis och cola framför tvn. När jag hade ätit några bitar kände jag mig besviken på mig själv eftersom jag verkligen inte borde sitta framför tvn och äta godis! Nej, jag borde träna istället! Jag vill verkligen träna, men vet inte vad just nu. Vill göra något roligt, något som jag blir motiverad av. Dansen börjar först om ca 2 månader :S Jag måste börja träna på allvar NU! Nu jäklar ska det bli någon förändring! Så jag satte på mig rullorna, som jag inte åkt på på ett år och begav mig ut. Efter ca en kvart var jag hemma igen, återigen stressad av tiden. Men körde iväg en liten runda till, typ en kvart till. Gjorde massa situps när jag kom hem. Dock kändes det inte nog och jag blev bara ännu mer irriterad på mig själv. Jag känner mig helt stressad och jag hatar att känna mig stressad! Det är så mycket som händer och ska hända nu. Istället för att bara se allt som att det kommer att bli roligt, känner jag mig mest stressad. Jag hoppas att det kommer att gå över snart. Det måste det helt enkelt göra! Nej nu ska jag gå och försöka ta ett djupt andetag. (Yeah right!)