Mög
Att gå till jobbet i ondags var nog det värsta beslutet jag gjort på länge. Jag trodde (nästan) på riktigt att jag skulle avlida ett par gånger. Mina ben orkade knappt bära mig, men för omtanke om mina kollegor så härdade jag, på något sätt, ut hela dagen. När jag kom hem var jag död. Och så kom jag på att "shit, det är ju dans ikväll!". Jag insåg ju ganska snabbt att det skulle vara omöjligt för mig att vara med, men eftersom jag hatar att missa något så gick jag dit iallafall och tittade på. Bättre det än att vara helt nollad nästa gång!
Igår mådde jag ännu sämre och stannade hemma från jobb. Likaså idag. Var och åt lunch med Peter på Bryggeriet precis, gott :) Börjar så smått känna att min kropp kämpar för att få tillbaka lite styrka. Eller är det kanske mitt huvud som kämpar för att få kroppen att vilja börja kämpa?? Tror nog på det sista faktiskt..
Nej nu ska jag sluta beklaga mig.
Bye for now
