Rebecka -

Utseendefixering

Jag tycker att jag ser fler och fler i min närhet som skönhetsopererar sig.

Samtidigt som det är ett beslut som är upp till var och en att ta, kan jag inte hjälpa att tycka att det är så synd ibland. Att människor (som iaf i mina ögon är felfria), känner att de måste förändra sig. Det tråkiga är att det så många gånger handlar om osäkerhet. Man tror att en sådan förändring av sin kropp kommer att göra att man får bättre självkänsla, att man blir mer omtyckt och får mer uppmärksamhet. Men gör man det av fel själ, tror jag inte alls att man kommer att må särskilt mycket bättre. Det är ju bara en ytlig förändring. Det som finns inom en kommer ju att finnas kvar. Se bara på en hel del av de här utvikningstjejerna som gjort bröstförstoringar när de varit väldigt unga, men nu ångrar sig och plockar ut dem igen. Många av dem har ju gjort uttalanden som "Jag trodde att det skulle få mig att få bättre självförtroende", eller "Jag trodde att det var det som killar ville ha" osv.

Med dagens utseende fixering kan man ju dock förstå att människor blir osäkra på sig själva. Överallt ser och hör man bilden av det perfekta. Man blir matad med det hela tiden, så inte konstigt att man blir osäker på om man verkligen räcker till som man är. Alla vill ju passa in och bli accepterade. Idealet är många gånger vrickat.

När jag och Peter pratade om detta igår, menade han på att det är ungefär samma sak som är träna och banta sig till en fin kropp. Det handlar om en kroppsmodifikation, bara det att man tagit det ett steg längre. Jag kan väl hålla med om det till viss del. Men samtidigt är exempelvis träning något naturligt för människan. Vi kan med hjälp av att träningen förstora eller förminska vår kropp. Och det är något naturligt. Kroppen kan med människans egna vilja göra dessa förändringar. Det är en annan sak att stoppa in ett okänt föremål i kroppen, som inte hör hemma där.

Det är så enkelt att göra dessa förändringar idag. Var och varannan människa gör ju det. Och jag tycker att mår man exempelvis väldigt dåligt över något, eller i vilket fall gör det av "rätta själ", så är det helt okej.

Det tråkiga är att man kommer på sig själv med att tänka saker som "oj shit, tänk sen när jag blir äldre och får hängiga bröst, det går ju inte! Då måste jag operera mig, för så kan man ju inte se ut". Och jag blir arg på mig själv för att jag ens tänker den tanken. Det betyder att hela denna utseendefixeringen även påverkat mig. Hade inte detta idealet funnits, hade ju inte människor tänkt så heller. Då hade man kanske kunnat vara glad och nöjd med hur man är. Då kanske man hade kunnat acceptera att "livet har sin gång", man förändras och det är inget konstigt. Det är bara så det är. Och alla är olika. Men det kan man ju fortsätta drömma om.

Detta är nog någonting som jag skulle kunna diskutera i evigheter. Och det svåra är att även om jag vet vad jag tycker innerst inne, så är jag ändå kluven. Är det okej att tycka att det är okej av de "rätta anledningarna", och fel av "fel anledningar"? Får man stå någonstans mittemellan, eller måste man välja sida?

Nu slutar jag skriva innan jag nässlar in mig i något jag inte kan ta mig ur!

2010-01-28 @ 11:45:38 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Maria

Hej Rebecka!

Skönt att alla får tycka och känna precis som dom vill och

bloggen är ett perfekt ställe för åsikter och diskussion.

Jag tänker att usteendefixering har nog alltid funnits och gett olika yttringar. Idag finns det kirurger och sköterskor som vill göra snabba, stora pengar och de har funnit sin målgrupp i de personer som lika snabbt vill förändra sitt yttre, för att behaga sig själv eller andra. Skönhetsoperationer står för pengar, sexualitet, glamor och en köpt självkänsla.

Jag misstänker att dessa kirurgiska skönhetsingrepp ger mersmak och att den som en gång börjat har svårt att sluta.

Jag anar att bröstförstoringar, läppinjektioner , blekning av tänder osv. är ett sätt att njuta av sitt nyinköpta yttre jag, men kanske också ett sätt att synas mer och bli uppmärksammad.

Tror jag!

Alla kramar till vackra dig :)

2010-01-29 @ 07:49:01

Postat av: Matz

Ähm! Jag måste också sälla mig till skaran som har en åsikt om det du skriver om ,Rebecka.

Är det inte så att vårt belöningssystem i hjärnan fungerar så att om du en gång har fått en skön känsla av att göra något med din kropp som ger en kick typ träna, tatuera sig,förstoring av bröst läppar mm så vill du ha den kicken en gång till. Träna för att förändra sig kräver karaktär uthållighet och mycket jobb. Men ett kirugiskt ingrepp är en snabb väg till kicken som man kallar för självkänsla. Jag har inga moraliska synpunkter på förstoringar månniskan har alltid velat förändra sin spegelbild. Kram Matz

2010-01-29 @ 16:04:36

Postat av: Rebecka

Maria & Matz: Tack för att ni kommenterar! Visst är det så att utseendefixering alltid har funnit. Och idag är det lättare än någonsin att förändra sig till det man skulle vilja vara och se ut som. Jag känner mig dock som jag skrev väldigt kluven i "frågan". Alla människor får ju göra som de själva vill. Men jag tror att jag känner mig mer påverkad när det handlar om någon som jag känner. För då är det så nära inpå. Men jag vet inte, jag kanske egentligen inte har så mycket att uttala mig om, eftersom jag själv "förändrar mig", genom att göra tatueringar och liknande. Svårt! Kram Rebecka

2010-01-30 @ 09:37:43

Trackback