Lev livet som om varje dag vore den sista
Denna lilla mening har jag funderat en del över den senaste tiden.
Det låter helt rätt att man ska "leva livet som om varje dag vore den sista". Men är detta något som jag själv gör? Jag hade nog önskat att jag gjorde det i alla fall. Men hur utövar man då detta i den vanliga vardagen, när jag går upp på morgonen, går till jobbet, åker hem, äter och går och lägger mig igen. Vart någonstans får man in att leva dagen som om den vore den sista? Betyder det att när jag vaknar om mornarna ska jag tacka (vem/vad det nu är man tror på) för livet jag fått, att jag ska klaga mindre, vara glad för det jag har och inte gnälla över det som jag inte har, eller betyder det att jag ska tala om för mina nära och kära att jag älskar dem varje dag? Många som har varit i en livsavgörande situation pratar om detta, att ta vara på livet. Och jag tror att har man varit i en sådan situation så kan man nog se det hela klarare. Men det finns ju även de som inte varit i en sådan situation, som tar tillvara på varje minut, som far och flänger och reser världen runt, tar risker och gör det som faller dem i just nu och då. Är det att ta vara på livet?
Det låter helt rätt att man ska "leva livet som om varje dag vore den sista". Men är detta något som jag själv gör? Jag hade nog önskat att jag gjorde det i alla fall. Men hur utövar man då detta i den vanliga vardagen, när jag går upp på morgonen, går till jobbet, åker hem, äter och går och lägger mig igen. Vart någonstans får man in att leva dagen som om den vore den sista? Betyder det att när jag vaknar om mornarna ska jag tacka (vem/vad det nu är man tror på) för livet jag fått, att jag ska klaga mindre, vara glad för det jag har och inte gnälla över det som jag inte har, eller betyder det att jag ska tala om för mina nära och kära att jag älskar dem varje dag? Många som har varit i en livsavgörande situation pratar om detta, att ta vara på livet. Och jag tror att har man varit i en sådan situation så kan man nog se det hela klarare. Men det finns ju även de som inte varit i en sådan situation, som tar tillvara på varje minut, som far och flänger och reser världen runt, tar risker och gör det som faller dem i just nu och då. Är det att ta vara på livet?
Kanske är det att man inte ska vara rädd för att ta risker. "Tänk om det inte blir bra, tänk om jag inte kommer att trivas, tänk om, tänk om!". Jag är en tänkare, jag tänker alltid mer än en gång innan jag kastar mig in i någonting. Jag kan föreställa mig en situation och dess eventuella utgång och gå igenom det i huvudet om och om igen, innan jag fattar ett beslut. Något jag dock försöker att göra mindre och mindre. Ibland kan det nog vara bra att inte tänka så mycket. Man ska nog inte vara så rädd för att ta risker. "Blir det bra så är det ju jätte bra, och blir det inte bra, då vet jag ju det och lär mig något utav det".
Man har ju bara ett liv. Och det livet är för kort för att inte ta vara på. De säger att man ska "ta chansen när man är ung". Jag tror att jag börjar fundera över detta eftersom jag snart är 26 år, jag kan inte kallas för en "ungdom" längre. "Framtiden" är så nära. Och vad ska hända där?
.
Vi får väl se!
Kommentarer
Postat av: Maria
Föreställ dig att ordet OM och allt vad det för mig sig inte fanns.
Prova att medvetet ta bort alla OM och se vad som händer :)
Postat av: Rebecka
Maria: Det låter som ett bra råd. Är trött på alla "om"!
Trackback
