Tisdag

Så himla trist väder idag. Är det konstigt att man blir trött eller? Ruggigt, fuktigt, kallt och blåsigt. Det bästa av alla världar alltså! Jag är inte alls sarkastisk, nejdå. Som jag sa till Peter igår: "Det bästa med Skåne måste vara blåsten". Jodå, jag menade det verkligen.... :-b Herre gud vad jag måste åka iväg till varmare breddgrader snart!!! Känns som jag inte kommer överleva annars.
.
I natt hade jag en minst sagt obehaglig dröm. Vaknade helt panikslagen. Drömde att någon unge blivit besatt av djävulen eller något liknande, och hittade på en massa onda grejor mot folk jag tycker om. Nej, jag tror inte på djävulen, eller vad det nu var för slags demon i min dröm. Men det påminde starkt om en film jag såg för många år sedan, tror den hette Storm of the century, och den var typ 4 timmar lång. Fattar dock inte varför den dök upp i min dröm nu, flera år senare. Men när jag sedan vaknade på morgonen så hade jag en skum känsla. Började fundera över varför det ibland verkar som om människor helt frivilligt vill göra sig själva illa. De vet att det de ger sig in på är något dåligt, de vet att det inte kommer bringa något annat än dåligheter, och de vet om att de kommer att må jäkligt dåligt. Andra folk kanske varnar dem, men de lyssnar inte. Vet inte ifall det är så att de helt enkelt bara inte vill lyssna, att de vill "make a statement" och gå emot strömmen, eller att de helt enkelt bara inte kan se klart. De är förblindade. Jag vet hur det sistnämnda är. Japp, jag har blivit varnad utan att lyssna. Jag har varit förblindad. Eller rättare sagt, jag har nog inte velat se. (Och det är nu jag blir alldeles för personlig i min blogg igen..). Men när man kommer ur det ser man klarare än någonsin. Eller jag vet inte hur det är med alla, men jag gjorde det iaf. Jag vill inte bara sitta och se på när någon kastar sig in i en fälla, när någon gör sig illa, om och om igen. För man vill väl inte göra sig själv illa, man vill väl inte bli sårad om och om igen? Det finns en annan väg. En bra väg, utan massa drama. Men är drama det enda man upplevt, kanske det är lätt att välja den vägen igen? Det är jäkligt synd bara och det gör mig upprörd.
Nu måste jag sluta svamla och börja släppa min dröm. För det var ju trots allt bara en dröm... Om en som fick mig att börja grubbla, vilken jag avskyr att göra. Nu måste jag dra, så det är bara att sluta helt enkelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0