Drömmar och vovve

Visst är det konstigt ibland hur människor man inte träffat eller tänkt på på hur länge som helst, ibland på hur många år som helst, plötsligt dyker upp i ens drömmar? Lika konstigt tycker jag att det är när man går förbi en människa på stan, en människa som man aldrig sett förr och som kanske inte gjorde något särskilt intryck på en, men plötsligt dyker upp i ens dröm! Märkligt vad hjärnan hinner registrera. Hjärnan lever sitt eget liv! Ibland när jag drömt om samma människa, eller samma plats, flera gånger efter varandra, så brukar jag ta mig en liten funderare om drömmen försöker säga mig något. Eller om det är mitt undermedvetna som försöker säga mig något, för att kanske försöka låta lite mindre flummig... Inte vet jag, men det är rätt spännande i alla fall!
.
Danko ligger i mitt knä och sover. Han är en riktig matte-gris just nu. Han vill knappt ligga i sin otroligt mysiga och fina bur, han ska bara ligga i mitt knä när han ska sova. Förstår inte vad som plötsligt är så fel med buren! Nu vill han knappt ens gå in där. Detta betyder ju också lite problem på natten. Nu vill han bara sova i sängen och det blir ett fullt liv om jag sätter ner honom i buren! Not good. Jag måste nog bli strängare. Har gått med i hundforum på nätet och där är det många som skriver att de t.o.m stänger luckan på buren på natten då valpen ska sova. Det går tydligen hur bra som helst efter ett par dagar....?! Jag känner nästan att jag är för sent ute nu :-S Skulle nog ha gjort så från början så hade man sluppit paniken som blir nu, då han gnyr, skriker och försöker tugga sig ut ur sin bur... Då får man ju hur dåligt samvete som helst! Fast de tankarna får jag nog bara slå bort.
Igår fick Danko åka till veterinären för första gången. Mamma, doktor nr 1 i familjen, upptäckte att han var röd och hade något kladdigt i öronen. Ringde veterinären som ville att vi skulle komma in. De misstänkte att det var antingen en bakterie eller en gästsvamp, provsvaren kommer dock först imorgon. Han fick iaf örondroppar som nu ska tas i en vecka. Tydligen kunde det vara så när de var små och immunförsvaret inte stabiliserat sig riktigt än. Så det var ingen större fara, skönt :)
.
Nu är det dags för lite frukost!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0