Rebecka

.

Har åter börjar fundera på det här med att förändra sig själv. Gud vad underbart det hade varit om alla bara kunde säga/tänka typ "Det här är jag. Nej, jag ser inte ut som alla andra. Ingen annan ser ut/är som jag. Jag är unik. Ta mig för den jag är, annars kan det vara. Take it or leave it, så att säga." Ja, typ något sånt. För alla är verkligen olika. Ingen är lika. Men är det inte det som är charmen? Att ingen är som jag, och ingen kan någonsin bli som jag. Folk strävar efter att se ut som andra, och folk strävar efter att se ut som vad som helst bara de inte ser ut som sig själva. Fy vad sorgligt när man tänker efter. Antar att vi blivit skapta på det sätter vi är för en anledning. Eller? Jag önskar även att jag kunde tänka så emellanåt. Vissa dagar kan jag inte sluta att leta och hitta fel på mig själv. Man kommer väl in i svackor. Men mesta av tiden tycker jag nog ändå att jag känner mig rätt så tillfreds. Orkar liksom inte nojja längre. Så som jag gjorde när jag var yngre. Det tar alldeles för mycket energi som man kan lägga på något mycket bättre! Jag har lärt mig att acceptera den jag är, trots svackorna som kommer då och då. Jag har folk runt omkring mig som tycker om mig för den jag är. De vill inte vill ändra på mig. Och skulle de vilja det, då är de inget att ha! Tänk så f*cking bra man har det ändå!! Ibland är det pinsamt att man ens klagar...

.

Snart dags för sängen. Myyycket att göra på jobb imorgon, så gäller att vara utvilad. See ya!