Rebecka

Jag har funderat lite till över det jag skrev i förra inlägget. Det är inte alls det att jag känner att jag måste åka iväg för att "hitta mig själv" eller något sådant. Jag vet mycket väl vem jag är. Jag känner nog bara lite att världen är för stor för att bara stanna på ett ställe hela sitt liv. Bara lilla Sverige är för stort för det! Jag skulle vilja testa något jag inte gjort innan. I may love it, or I may hate it. Men då vet jag det i alla fall. Något jag ju inte kan veta om jag inte testat! Make sence?!

Jag undrar om jag börjat komma in i någon slags 30 års kris, några år i förväg? För det känns verkligen som en kris! Jag kan få sån panik när jag tänker på det att jag nästan börjar gråta (vilket jag t.o.m gjort några gånger... nej jag skriver inte detta för att någon ska tycka synd om mig, det är bara så jag känner!). Kris?! Någon som varit där kanske kan svara på hur det känns, om det kanske är något i denna stilen, haha! I så fall ska jag aldrig mer skratta åt dem som har 30, 40, 50 års kris och allt vad det nu kan vara!!